Att kunna nå drömmar

Oj, då. Vår kampanj och vårt förespråkande av kapitalism i MUF Södra Älvsborg verkar ha väckt en del reaktioner - bloggmässigt.

Ida Nyman (v) tycker det är hemskt uppseendeväckande att Malin beskriver kapitalismen med “… att veta vad man vill ha och sedan ta det”. Detta citat vidareutvecklar Ida Nyman till att kretsa om att bygga sin framgång på andras bekostnad. Kul - jag hängde inte med. Varför måste en persons framgång innebära en annan persons tillbakagång?

Jag vill så gärna känna tolerans för åsikter från alla håll, men när man så blint har stirrat sig in på att om en person lyckas måste också alla andra nå samma nivå - annars är det orättvist, då är det så enkelt som fel. Varför ligger det en, enligt vänstern, orättvisa i att en person lyckas med sina mål?

I vänsterns Sverige är drömmar om egen framgång inte tillåtna - för på något sätt innebär ett eventuellt förverkligande av drömmar, att du på något sätt kör över någon annan. Det handlar om en politik som förhindrar möjliggörandet av drömmar i och med den orättvisa som per automatik skulle drabba de andra. En slags orättvisa i och med att denna lycka skulle vara den andras livslånga avundsjuka. Nu vet inte jag om min syn på livet och framgång är unik, eller är det fler än jag som inte dagligen går och beklagar mig över att människor som Bill Gates faktiskt har både framgång och pengar? Är jag ensam om att inte dela tanken om att det skulle vara orättvist att jag inte har lika mycket pengar som honom - eller snarare att han inte har lika lite pengar som mig?

Med vänsterns perspektiv är det alltså negativt med Microsoft och datorer i och med att det var enskilda individer som skapade dessa (läs: kapitalism) då dessa människor i och med detta gavs både pengar och framgång. Jag är ledsen, men utan kapitalism hade Ida Nyman, och andra människor med åsikter hemmahörandes på vänsterkanten, inte haft möjligheten att blogga då datorer inte hade kunnat existera. Individer skapar idéer och förverkligar dem som sina drömmar i kapitalistiska system. Detta är lycka som gynnar fler än grundaren och förverkligaren av drömmen. I och med detta är även förespråkare av en icke-kapitalistisk värld gynnade av en kapitalistisk värld.

Socialism, kommunism och övriga ideologier med en övertro till staten producerar inget, inte varor, inte idéer, inte lycka. Artister som är emot kapitalismen kommer från länder med möjligheter. Sovjetunionen producerade inga artister, varken förespråkare eller motsägare. Dels för att det inte var möjligt att tycka, dels för att det inte var möjligt att växa.

Politik ska handla om möjliggöranden - möjligheter att nå sina drömmar. Och för mig gör det inget att en del också når dem. Du har ett liv, varför inte lika gärna satsa på att försöka nå det som faktiskt finns inom räckhåll? En politik för möjligheter, det är kapitalism.